Fortsätt till huvudinnehåll

Låt människan vara.

Att vara personlig men inte privat, det får man inbankat i huvudet när man utbildas inom vården.
Den gränsdragningen skulle alla behöva lära sig.
Vi pratade om alla "goda råd" man får om man väljer att svara ärligt på den ytterst privata frågan om man inte ska skaffa barn snart. Om man blottar den där privata, onda lilla fläcken i själen och talar om att man kanske inte kan få.
Kollegan trodde inte det var sant, att människor faktiskt la sig i sånt, att de kunde vilja peta i ett sånt blottat sår, att de inte kunde känna av den gränsen mellan personligt och privat. 
Kollegan jobbar inom vården, kanske är det därför hon tänker så för hon kan gränsen mellan personlig och privat.
Nu när pyret är här petas det igen, för vi ska väl skaffa syskon. Fast alla vet hur det ligger till; att här skaffas det inte, här får man om man har en jädra tur. Men nu vet alla att när det väl har fungerat en gång så kommer det fungera igen. Hur vetenskapligt som helst.
Och det spelar ingen roll, det är privat, det är ett sår, peta inte i det.
Lova mig det ni där ute, nu när ni vet hur ont frågan om att skaffa kan göra och hur ont alla "goda råd " gör, att ni kan gränsen nu, den mellan personlig och privat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.