Fortsätt till huvudinnehåll

Bromsa in.

Det verkar som att pyret börjar ta det lite lugnare och inte rusar iväg riktigt lika fort i utvecklingen.
Lite tidig är hon fortfarande men inte med samma stormsteg som hon hittills har använt.
Kanske var det hit hon hade bråttom?
Kanske kan hon slappna av mer nu när hon kan krypa runt, ställa sig upp och utforska världen, gå promenader med våra händer eller möbler till hjälp, sitta och leka med dagens favorit, prata om allt viktigt hon har att säga (med tanke på hennes episka utbrott; jisses vad förbannad hon kommer bli den dag hon kommer på att vi bara låtsas förstå vad hon svamlar om). Alltså, när hon kan aktivera sig.
Vi verkar i alla fall ha en unge som är nöjdare med sig själv, oss och tillvaron sen de där krypstegen för ett par veckor sedan.
Och jag är nöjdare med tillvaron sedan den där första arbetsdagen för fem dagar sen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.