Fortsätt till huvudinnehåll

Så kan det gå.

Jag trodde att jag hade för låga poäng för att bli antagen till psykologprogrammet så jag valde data- och systemvetarprogrammet som förstahandsval istället.
Men å andra sidan trodde jag att jag kunde läsa också.
Jag hade fel.
Tydligen så bör man kolla lite noggrannare när man läser samtidigt som man är nybliven mamma mitt i skrik- och panikträsket. Antingen läste jag fel, eller så tänkte jag fel, eller så räknade jag fel, men jag fick för mig att jag missade på ca 2 poäng.
Det visade sig att jag sköt över på mellan 1/2 och 2 poäng till de flesta program.
Jag hade kunnat komma in på psykologprogrammet, socionomprogrammet och juristlinjen. Med andra ämnen i bagaget hade jag till och med kunnat komma in på läkarlinjen och en massa civilingenjörs utbildningar.
Oh well.
Jag är nöjd med mitt val. 
Så som livet ser ut nu känns det inte lika lockande att ta hand om andras smärta hela dagarna, eller att plugga fem år, eller att plugga fem år för att få mindre i plånboken än om jag pluggar tre år och tar hand om människors tekniska problem.
Det finns en mening med allt, även misstag.
Dessutom känns det bra bara att veta att poängen hade räckt, att allt pluggande nådde den nivån, att jag har nått pluggnörd status. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.