Fortsätt till huvudinnehåll

Det går upp. Det går ner.

Att jobba med människors toppar och dalar är speciellt.
Man får vara en liten del i att en person återfår sitt leende. Man får hjälpa till att få människors vardag att fungera. Man får vara ett stöd i motgångar och när livet haltar. Man får kort sagt en chans att vara medmänniska.
Det ger en tillfredsställelse som är svår att beskriva med ord.
Samtidigt får man ibland utmaningar som gör ont i själen. Man handskas med tragedi, sorg och smärta som ibland kommer lite för nära inpå, som berör på ett personligt plan.
Såna dagar är jobbiga.
Såna dagar sliter på en.
Såna dagar river i hjärtat, för att man blir berörd.
Idag var en sån dag.
Jag promenerar hem för att rensa skallen och ge syre till själen. När jag kommer hem ska jag pussa och krama pyret tills allt känns bättre igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.