Speedy: Are you talking to me?

Det är så många som säger att man ska ta tillvara den första spädbarnstiden för att den går så fort och man kommer sakna den. Nja. Det är vi nog rörande överens om pyret och jag, den här tiden som börjar nu är så himla mycket roligare än att sitta och "mysa". Passivitet är varken hennes eller min favorit.
Så jag kan förstå att pyrets humör blivit avsevärt förbättrat i takt med att hon fått mer kontroll över sin kropp och därmed kan sysselsätta sig med det ena och andra.
Men är det ett sammanträffande att hon, samma dag som hon listar ut hur man kombinerar hand-och fotrörelserna för att kunna krypa, också börjar "prata" dubbelt så mycket?
Både igår och idag har hon babblat sig genom dagarna på en helt ny nivå. Det borde ha ett sammanband men jag förstår det inte. Så vi lyssnar bara och roas av hur hon orkar.

I övrigt fortsätter jag att häpnas över hur det funkar, utveckling. Hur hon från en dag till en annan plötsligt sätter det, får till något nytt och hur fort hon blir bättre på det. Bara från igår till idag har hon blivit mycket duktigare på att ta sig fram. Otroligt målmedvetet ger hon sig av för att fånga leksaken hon har puttat iväg, jaga katten eller ta sig till sin pappa.
Makalöst.
Men gårdagens nyhet.
Idag har hon återgått till att vilja stå upp så mycket som möjligt, och att försöka gå, vilket går ganska bra. Hon trippar allt mindre på tå och tycker uppenbarligen att det är roligast på planeten för hon skrattar som en galen professor medan vi övar.
Dags att barnsäkra hemmet nu va?