Fortsätt till huvudinnehåll

*skryt*

Hon övar benhårt på att ta sig framåt den där lilla diktatorn.
Det klockrena krypandet har hon inte uppnått men väl en teknik för att nå saker lite längre bort som ser spännande ut.
Upp på alla fyra, ta några krypsteg, ner, flytta fram händerna, upp på alla fyra och upprepa. Ibland blir hon ivrig och försöker skippa mellanlandningen på mage så snart blir hon farlig på golvet på riktigt antar jag.
När hon inte tar sig runt i sitt rike så övar hon på att ställa sig upp, vilket hon har gjort mot en barnstol och soffbordet några gånger, utöver att utnyttja gamla morsan som klätterställning (som innehar extra funktionen att kunna parera bristen på balans, det kan inte soffbordet).
Så snart kan hon stå och skrika ut sina order till närmaste undersåte.
Att vår chiliostbåge ska kunna förflytta sig och ställa sig upp, och därmed nå saker, gör mig stolt. Och nöjd med att snart lämna över tornadon till maken och gå till jobbet. Jag har tillräckligt med huvudvärk.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.