Fortsätt till huvudinnehåll

Så länge...

Under tiden...
Bara tillfälligt...
Jag gillar det inte. Tillfälliga lösningar alltså.
Jag förstår det inte riktigt heller.
"Det funkar väl så länge?"
Jo, eller så kan man ta tio minuter till och ordna något som fungerar även lite mer permanent.
Med pyret så kom tillfälliga lösningar och hotade tillvaron, jag slår bakut och vägrar.
Hennes säng ska klämmas in bredvid vår, då kan vi väl göra det snyggt när den ändå ska stå där ett tag?
Vi handtvättar oss genom vardagarna, då kan vi väl hitta en bra plats i badrummet för tvättmedel och hink och en snygg lösning för alla små plagg som ska torka?
Pyret har en liten sovplats i soffan för att hon vill vara nära även när hon sover, kan den inte få vara fin och passa in då?
Tillfälligt dragna sladdar, temporära placeringar av papper, kläder som kan ligga där så länge, prylar som ska återföras till sina platser snart. Sånt driver mig till vansinne bara för att jag inte förstår det.
Varför lägga saker i prydliga högar (som inte kvalificerar som "i ordning"), när man kan lägga det i lådor och skåp? Varför inte ägna två minuter åt att lägga tillbaka saker, eller plocka undan, istället för att lägga det på hög och få ägna en timme åt det senare?
I en närliggande kategori ligger därför "snart". Som i senare. Som i kommer aldrig bli gjort.
"Varför skjuta upp till morgondagen det du kan göra idag?" är min livsfilosofi. Du vet att du har tid och möjlighet nu, men har ingen aning om allt som kan komma i vägen senare.
Ja, jag har problem. Men jag får saker gjorda!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...