Fortsätt till huvudinnehåll

Så länge...

Under tiden...
Bara tillfälligt...
Jag gillar det inte. Tillfälliga lösningar alltså.
Jag förstår det inte riktigt heller.
"Det funkar väl så länge?"
Jo, eller så kan man ta tio minuter till och ordna något som fungerar även lite mer permanent.
Med pyret så kom tillfälliga lösningar och hotade tillvaron, jag slår bakut och vägrar.
Hennes säng ska klämmas in bredvid vår, då kan vi väl göra det snyggt när den ändå ska stå där ett tag?
Vi handtvättar oss genom vardagarna, då kan vi väl hitta en bra plats i badrummet för tvättmedel och hink och en snygg lösning för alla små plagg som ska torka?
Pyret har en liten sovplats i soffan för att hon vill vara nära även när hon sover, kan den inte få vara fin och passa in då?
Tillfälligt dragna sladdar, temporära placeringar av papper, kläder som kan ligga där så länge, prylar som ska återföras till sina platser snart. Sånt driver mig till vansinne bara för att jag inte förstår det.
Varför lägga saker i prydliga högar (som inte kvalificerar som "i ordning"), när man kan lägga det i lådor och skåp? Varför inte ägna två minuter åt att lägga tillbaka saker, eller plocka undan, istället för att lägga det på hög och få ägna en timme åt det senare?
I en närliggande kategori ligger därför "snart". Som i senare. Som i kommer aldrig bli gjort.
"Varför skjuta upp till morgondagen det du kan göra idag?" är min livsfilosofi. Du vet att du har tid och möjlighet nu, men har ingen aning om allt som kan komma i vägen senare.
Ja, jag har problem. Men jag får saker gjorda!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.