Fortsätt till huvudinnehåll

I'm getting to old for this...

De första veckorna med pyret var det en fördel att vara mindre ung. Tolerans, tålamod, förmåga att räkna till tio, kunna be om hjälp, veta att saker blir bättre och att kunna erkänna att saker är förjävliga är alla egenskaper som man blir bättre på med åren.
Nu har pyret utvecklats.
Hon har snabbt skuttat framåt.
Borta är de dagar när all vaken tid gick åt till att gråta och skrika, nu är de flesta vakna stunder till för jollrande, skratt, skutt, krälande, härmande, och ett frenetiskt viftande på armar och ben.
Mycket trevligare såklart.
Men lilla pyret påminner om varför hon skulle kommit för tolv år sedan, medan man hade en något högre energinivå. Hon orkar med "puss på näsan", "bäbäbäbä", "killekill på halsen", "högt upp i luften", "hur lång är bebis", "skutt med benen" och "fånga mammas läppar" mycket mycket längre än vad jag gör.
Hon kan roa sig i evigheter.
Men jag tar smällen och orkar med en omgång till för att vi är så tacksamma för att äntligen få en chans att lära känna vårt pyre.
Hon bakom all skrik och panik.
Det är en charmig filur.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.