Fortsätt till huvudinnehåll

Så trist och onödigt.

Bröstmjölk bye-bye.
Efter att ha försökt amma i tre veckor med ständigt nya blödande sår och värk så gick jag över till att pumpa. Med produktion för ett helt rugbylag var det inte så svårt, fem pumpningar per dag gav nästan hela dagsbehovet.
Sen räckte det till hälften.
Sen blev mjölken allt vattnigare.
Igår i paniken hann jag inte pumpa på 12 timmar och det var knappt det märktes i brösten. Det som kom ut sen såg ut som minimjölk.
Nu har jag gett upp.
Det känns trist. Att först kämpa så länge att få till amningen och härda känsliga bröstvårtor utan att lyckas. Sen pumpa trots att det också gjorde ont och jag alltid översköljdes av ett enormt illamående under tiden, för att ändå få erkänna mig besegrad. När jag hade så mycket mjölkproduktion att ge pyret. Det känns så ironiskt och onödigt.
Fast jag vet att rapporterna om att bröstmjölk ska vara så mycket bättre än ersättning är tvivelaktiga och bygger på data från både vår tillvaro och utvecklingsländer (där det exempelvis inte finns tillgång till rent vatten eller lika god sjukvård) så får jag dåligt samvete.
Stackars pyret får inte bröstmjölk.
Myten, för det är näst intill en myt, att bristen på bröstmjölk är varje bebis väg till undergång sitter djupt rotad.
Jag ska skita i den nu.
Jag ska ta all tid jag lagt på mina sargade bröst och lägga på att trösta knyttet.

Kommentarer

Lotta sa…
usch förstår din frustration, jag höll på likadant med Theodor, och jag gav ersättning istället, fick en nöjd pojke och nöjda föräldrar. men själcklart kände jag sorg att inte kunna amma..men pyret kommer må lika bra med ersättnign som med bröstmjölk, hon får ändå vara nära er :)
kram från LOtta m familj

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.