Fortsätt till huvudinnehåll

Så trist och onödigt.

Bröstmjölk bye-bye.
Efter att ha försökt amma i tre veckor med ständigt nya blödande sår och värk så gick jag över till att pumpa. Med produktion för ett helt rugbylag var det inte så svårt, fem pumpningar per dag gav nästan hela dagsbehovet.
Sen räckte det till hälften.
Sen blev mjölken allt vattnigare.
Igår i paniken hann jag inte pumpa på 12 timmar och det var knappt det märktes i brösten. Det som kom ut sen såg ut som minimjölk.
Nu har jag gett upp.
Det känns trist. Att först kämpa så länge att få till amningen och härda känsliga bröstvårtor utan att lyckas. Sen pumpa trots att det också gjorde ont och jag alltid översköljdes av ett enormt illamående under tiden, för att ändå få erkänna mig besegrad. När jag hade så mycket mjölkproduktion att ge pyret. Det känns så ironiskt och onödigt.
Fast jag vet att rapporterna om att bröstmjölk ska vara så mycket bättre än ersättning är tvivelaktiga och bygger på data från både vår tillvaro och utvecklingsländer (där det exempelvis inte finns tillgång till rent vatten eller lika god sjukvård) så får jag dåligt samvete.
Stackars pyret får inte bröstmjölk.
Myten, för det är näst intill en myt, att bristen på bröstmjölk är varje bebis väg till undergång sitter djupt rotad.
Jag ska skita i den nu.
Jag ska ta all tid jag lagt på mina sargade bröst och lägga på att trösta knyttet.

Kommentarer

Lotta sa…
usch förstår din frustration, jag höll på likadant med Theodor, och jag gav ersättning istället, fick en nöjd pojke och nöjda föräldrar. men själcklart kände jag sorg att inte kunna amma..men pyret kommer må lika bra med ersättnign som med bröstmjölk, hon får ändå vara nära er :)
kram från LOtta m familj

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...