Fortsätt till huvudinnehåll

Sci-fi.

Mycket med graviditeter är väldigt märkligt, rena science fiction faktiskt. Att man tillverkar en individ inom sig säger väl allt om hur freaky hela grejen är.
Då jag tycker att biologi i allmänhet, och människokroppen i synnerhet, är riktigt spännande har det varit en intressant resa att ge sig in på. Jag har följt min egen kropps förändringar med stora ögon och ett nyfiket fniss. 
Som att magen växer så enormt, för att sedan dag för dag krympa ihop igen. Jag riktigt såg hur den pöste, från en dag till en annan, och nu ser jag hur den drar ihop sig framför mina ögon.
Medan brösten växte lite grann, för att sen dra iväg som luftballonger. Att de plötsligt ger ifrån sig fullgod näring är ju också helt fascinerande, speciellt att de börjar läcka så fort pyret skriker.
Min hud blev annorlunda. I ansiktet försvann finnarna, men gav plats för en massa fjun, jag blev så gosig.
Håret genomgick också en förändring. Alla pratar om att man slutar tappa hår under graviditeten, det gjorde jag bara i början, sen hårade jag på som vanligt. Inte heller har jag tappat mer hår efter förlossningen. Däremot är håret mjukare, glansigare och mindre fett.
Naglarna blev tjockare.
Ögonen torra.
För att nämna en del.
Skumt att en gammal kropp kan ändras så.
Nu kommer jag dessutom att se hur en ny kropp växer och utvecklas. För oj, vad det händer saker hela tiden.
Det är vansinnigt spännande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.