Fortsätt till huvudinnehåll

Mittimellan.

Kläder.
Knepigt med det just nu.
Magen är i stort sett borta därför fungerar inte mammabyxor särskilt bra längre, de åker bara ner.
Men kroppen är en storlek större än innan graviditeten så de gamla kläderna passar inte än.
Dessutom är det kallt igen så helst vill jag packa in mig i byxor.
Suck.
Jag fick nödlösa situationen genom att köpa lite byxor i en storlek större på rean, byxor som jag kanske inte skulle valt i vanliga fall men som får duga en tid. Det får bli lite annan klädstil än vanligt, fast det har jag fått ha under graviditeten också så jag borde vant mig.
Men jag undrar om man inte kan omvandla mammabyxorna till vanliga byxor på något sätt? Måste titta på det för det känns synd att göra sig av med snygga byxor i onödan.
Fast nu börjar jag längta efter mina vanliga kläder och att kunna klä mig som jag är van, för att slippa tänka så mycket på hur jag ska få ihop det och kunna använda allt fint jag har ligger och väntar.
Jag vet att det bara har gått en månad.
Jag vet att det är snabbt att bara vara en storlek större efter så kort tid.
Jag vet att det ska ta lite tid.
Det är inte så att jag har bråttom, allt har rasat bort medan jag har legat på soffan oförmögen att röra mig, jag är bara trött på att inte ha kläder som passar, sitter bekvämt och är i min egen smak. För jag gillar kläder, det roar mig, jag är så ytlig.
Till sommaren kanske.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...