Jag tänker berätta något nu som man inte får säga, något man inte får känna, som ingen tror på, eller som anses fult.
Det är vansinnigt tråkigt att vara föräldraledig.
Alltså det är en deprimerande tillvaro, utan att jag för den delen menar att jag är deprimerad, tack.
Jag säger inte att pyret är tråkig, eller att det är tråkigt att vara med henne. Varenda minut hon är vaken ägnar jag åt att fullständigt fascinerat följa hennes nya upptäckter, mitt hjärta smälter åt varenda leende och jag blir löjligt stolt över alla hennes framsteg.
Men.
Hon är inte vaken så mycket.
Och även om det är fascinerande att se hennes utveckling, så är det inte så utvecklande för mig.
På en hel dag kan det mest underhållande vara en timmes promenad eller en fika med en härlig vän, däremellan sitter jag i soffan och matar, håller, pratar och tröstar, eller så går vi och byter blöja.
Wow.
Jag har fina vänner som ger mig sällskap, men de kan ju inte hänga med mig hela dagen, varje dag. Jag har bra böcker att läsa, tv att titta på och jag hinner ibland när pyret sover städa lite.
För mig räcker inte det för att jag ska må bra. Jag behöver utmaningar, meningsfulla uppgifter, social tillvaro och stimulans.
Att dag som kväll, vardag som helgdag ser exakt likadan ut hjälper inte heller.
Fast så skulle det inte vara, att vara föräldraledig skulle vara så mysigt, roligt och skönt, med massor att göra. Det skulle vara skönt att slippa krav och måsten.
Jo, pyret är mysig och hon kräver en del så hon håller mig sysselsatt, men skönt är det inte och jag saknar måsten och krav.
Jag skulle lätt byta med maken.
Fast som en god mor i detta stressiga samhälle så ska hennes gulliga stunder hålla mig tillfredsställd och min kravlösa tillvaro vara en fröjd.
Typ.
Så jag är väl inte årets Mama.
Men det här får man inte tycka, så säg inte att jag sagt något, du har inte läst det här. Jag njuter av att vara hemma och mysa med pyret och ta hand om hemmet, i min kravlösa tillvaro, fri från måsten. Absolut.
Det är vansinnigt tråkigt att vara föräldraledig.
Alltså det är en deprimerande tillvaro, utan att jag för den delen menar att jag är deprimerad, tack.
Jag säger inte att pyret är tråkig, eller att det är tråkigt att vara med henne. Varenda minut hon är vaken ägnar jag åt att fullständigt fascinerat följa hennes nya upptäckter, mitt hjärta smälter åt varenda leende och jag blir löjligt stolt över alla hennes framsteg.
Men.
Hon är inte vaken så mycket.
Och även om det är fascinerande att se hennes utveckling, så är det inte så utvecklande för mig.
På en hel dag kan det mest underhållande vara en timmes promenad eller en fika med en härlig vän, däremellan sitter jag i soffan och matar, håller, pratar och tröstar, eller så går vi och byter blöja.
Wow.
Jag har fina vänner som ger mig sällskap, men de kan ju inte hänga med mig hela dagen, varje dag. Jag har bra böcker att läsa, tv att titta på och jag hinner ibland när pyret sover städa lite.
För mig räcker inte det för att jag ska må bra. Jag behöver utmaningar, meningsfulla uppgifter, social tillvaro och stimulans.
Att dag som kväll, vardag som helgdag ser exakt likadan ut hjälper inte heller.
Fast så skulle det inte vara, att vara föräldraledig skulle vara så mysigt, roligt och skönt, med massor att göra. Det skulle vara skönt att slippa krav och måsten.
Jo, pyret är mysig och hon kräver en del så hon håller mig sysselsatt, men skönt är det inte och jag saknar måsten och krav.
Jag skulle lätt byta med maken.
Fast som en god mor i detta stressiga samhälle så ska hennes gulliga stunder hålla mig tillfredsställd och min kravlösa tillvaro vara en fröjd.
Typ.
Så jag är väl inte årets Mama.
Men det här får man inte tycka, så säg inte att jag sagt något, du har inte läst det här. Jag njuter av att vara hemma och mysa med pyret och ta hand om hemmet, i min kravlösa tillvaro, fri från måsten. Absolut.
Kommentarer