Fortsätt till huvudinnehåll

Prova hit och dit.

Nästa vecka är det påsklov.
Eller när man är vuxenstudent så har man ju inte lov, men man kanske har turen att ha lärare som inte ger så värst mycket till uppgifter under den lektionsfria veckan.
Eftersom planering är min drog så tog jag en titt på alla ämnen för att se när det var aktuellt med prov, för att på så sätt se om det var något jag skulle fokusera lite extra på under egna-studier-tiden.
Dra åt skogen! Det skulle jag inte gjort.
Alla som läst psykologi förstår att jag har använt mina försvarsmekanismer till fullo när jag helt förträngt att vecka 19 ska jag ha prov i 5 av 6 ämnen.
Två prov på onsdagen, ett på torsdagen och två på fredagen.
Sådär.
Inte är det små prov heller, utan mer i stilen av; ett prov på HELA ämnet, två prov på halva kursen, ett på tre kapitel och ett mer hanterbart prov (ja, i förhållande till de andra kanske).
Jag dör.
Jag kryper ner under täcket och vägrar komma upp igen.
Nej, det gör jag inte, jag är för dum för att ge upp, jag är av "kan själv" typen.
Istället så förklarade jag saken för dagens lärare och fick därför veta mer exakt vilka sidor jag ska fokusera på till ett av proven, efter lovet blir det till att göra detsamma med de andra ämnena. Sen är det bara att börja läsa, läsa, läsa, läsa och hoppas att i alla fall en del fastnar.
Fast lite kommer jag dö, och vara sjukt ointressant för omgivningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.