Fortsätt till huvudinnehåll

Hälften vågat...

Jag gled spontant in hos frisören för att fräscha upp barret.
Det var länge sen jag hade en "egen" frisör, jag har drivit planlöst sedan jag blev av med den jag gick till och har ibland löst problemet genom att kapa topparna hemma i badrummet.
För det är svårt att hitta en ny frisör.
Jag har inte det lättaste håret att handskas med och har alltför ofta gått hem med riktiga tantfrisyrer, vilket gör varje nytt försök till en vågad handling.
Vilket också gör att när jag känner att jag vågar, så måste jag slå till på en gång, inte boka om en vecka för då hinner jag fantisera ihop alla möjliga läskiga scenarion.
Idag vågade jag och det gick bra, tror jag. Mitt hår är aldrig snyggast direkt efter klippning utan först ett par veckor senare, eftersom nyklippta tagelhårstrån är väldigt... "kapade" och behöver slitas till lite för att inte se så... "kapade" ut.
Frisören var sanslöst trevlig, lyhörd och frågvis, och betalningen angenäm (300 svenska kronor minsann), så kanske är det dit jag kommer gå framöver.
Om jag vågar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.