Kvävningsrisk.

"Åh, vad lyxigt att ha en veckas påsklov!"
Eller hur!?
Det är vansinnigt mysigt att sitta ensam hemma med högar av material att gå igenom. Näsan ständigt i en bok, ett anteckningsblock eller framför en dator/IPad skärm från morgon till kväll.
Fina Å räddade mig med en fika igår, men rastlösheten kröp oroväckande under skinnet idag.
Jag inser att även om jag har den diciplin som krävs för att plugga på distans så skulle jag aldrig klara det.
Alla är vi olika, men jag skulle få krupp av att sitta hemma hela dagarna, jag är inte byggd för isolering och värre är det när jag inte kan träna för att jag fortfarande är förkyld.
Jag kan känna mig avundsjuk på de som sådär avslappnat kan spendera dagar med att göra ingenting, men tröstar mig med att jag är långt ifrån ensam om att vara löjligt rastlös.
Idag använde jag mig av mina gamla hundägar-skills och trotsade det usla vädret för att med hörlurarna vibrerande med musik ge mig ut på en långpromenad, medan jag kände mig tacksam för att påsklovet är över och jag får tillbaka en social tillvaro igen nästa vecka.