Fortsätt till huvudinnehåll

Love is in the air.

Våren är väl kärlekens högtid, känslorna spirar lite extra när blommorna blommar och fåglarna kvitrar.
Det har varit mycket kärlek, och brist på kärlek, omkring mig den senaste tiden, par som funnit varandra och människor som blivit sårade och övergivna. Så jag har funderat mycket kring vad kärlek är, för visst är den ett mysterium?
Som att vi har väl alla träffat på par där man verkligen undrat hur den ena kan ha något intresse alls av den andre, vad ser hon/han i honom/henne?
Eller hur kan någon bli vansinnigt sårad av en partner sedan många, många år och ändå vilja ha honom/henne tillbaka?
Vad är det som händer när kärleken tar slut och vad gör man för att det inte ska ske?
Dessutom är vi väl alla lite nyfikna på hur andra gör? Verkar inte dom mer/mindre kära än oss? Grälar vi mindre eller mer? Borde vi också pussa på varandra så där hela tiden? Gillar han verkligen när hon pratar bebisspråk med honom?
Jag tänker också på hur mycket känslor som svallar upp när ett par i en bekantskapskrets går skilda vägar, hur skilsmässor faktiskt smittar, varför det?
Det finns ju inga svar, jag vet inte alls hur kärlek egentligen fungerar och jag respekterar att vi alla är olika, det som funkar för ett par fungerar kanske inte alls för ett annat.
Men det är väldigt spännande att fundera kring och iaktta, och jag ger herr B.o.B. en extra vårpuss för att hålla kärleken vid liv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...