Fortsätt till huvudinnehåll

Gränsen är nådd.

Som tonåring för...några, plus några till, år sedan så var långa naglar grejen.
Jag är välsignad med rackarns så kraftiga klor och kunde därför låta dom växa i all evighet, nästan, tills de blev väääldigt  långa.
Idag tål jag inte långa naglar, känner mig obekväm och ofräsch så snart de visar lite längd.
Det börjar likna en hang-up, nojja, fix  idé.
Om när ni nu bortser från de vintertorra nagelbanden så kan ni se att detta är min gräns; därför är det chop-chop-time idag.
Medan en del betalar dyra kronor för att få klossingarna att växa, eller tycker att korta naglar är det trista med att jobba inom vården, så tycker jag att det är irriterande att ha naglar som växer som ogräs och måste klippas varannan vecka.
Same same but different.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.