Fortsätt till huvudinnehåll

Bra, bättre sämst.

Jo, jag vet att den här sidan inte har varit någon höjdare på ett tag.
Inläggens kvalitet har kanske inte inspirerat till hurrarop och kommentarer.
Så blir det när den som skriver saknar inspiration, nog har jag fullt med tankar som snurrat, men inga som stannar upp tillräckligt länge för att få ner här.
Inte händer det så mycket spännande saker heller.

Jag pluggar febrilt, det går sådär.

Jag tittar på spindeln som hittat in mellan glasen i vårt fönster och hoppas att den inte lyckas ta sig hela vägen in.

Jag drivs till vansinne av ena katten som fått för sig att sätta sig någonstans i lägenheten och skrika, lääääänge, tills någon går dit hon är. Då blir hon glad. Vi är mindre glada. Hon går på fyra ben, vi bara på två, alltså kan hon komma till oss när hon vill ha sällskap.

Jag äter nybakat bröd till lunch, för att jag inte kan komma på något annat, och hoppas att E kan komma på något gott att äta när vi ses senare.

Jag har ångest inför matteprovet med snurriga läraren imorgon. Nästan alla rätt på övningarna hjälper inte när man har en lärare som gör prov på sitt egna språk, som ingen förstår.
Därför ska jag fortsätta räkna nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.