Fortsätt till huvudinnehåll

Anorektisk skyltdocka.

Skyltdockor är ju sällan tjocka.
Det vanliga är att de är orealistiskt byggda, då främst åt det för smala hållet.
Nu ser jag bilder från kedjan Gina Tricot i Aftonbladet, de har dragit saken snäppet längre:


Hur i helskotta tänkte de när de köpte in dessa?
Nej, skyltdockor är inte verklighet, de ska inte förväxlas med verkliga kroppar, men nog skickar butikskejdan ut väldigt tveksamma signaler?
Med tanke på att butiken dessutom vänder sig i stort till en åldersgrupp som redan kämpar mot vridna kroppsideal och för att hitta sin egen identitet så blir deras inköp av de här skyltdockorna så ofattbart svårt att förstå.
Självklart förnekar vd:n först att de alls har för smala dockor, för att när han får se bilder säga att de ser fula ut, måste var gamla från när de öppnade butiken för 6-7 år sedan (för då var det okej att ha så smala dockor, eller vad menar han?) för att som tredje bortförklaring hävda att de ska vara vanliga och i storlek 36.
Det känns ju skönt att han vet vad han pratar om och är insatt i hur en kvinnokropp ser ut.
Dessutom var saken på tapeten redan för några månader sedan då Cissi Wallin blev förbannad över hur dockorna såg ut.

Fy skäms på dom!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.