Länge, faktiskt i flera månader, var jag vansinnigt trött för att jag sov så dåligt. Jag somnade sent, vaknade titt som tätt under natten och var klarvaken tidigt på morgonkvisten. Det blev jag trött av.
Nu somnar jag i stil med klubbad säl sådär vid 22 rycket, om jag orkar hålla mig vaken ens så länge, och sover ostört fram till klockan slår 6, eller 7, då är jag vaken, med stora bokstäver: VAKEN! så.
Jag vaknar inte när grannarna har ännu ett av sina klassiska röjarpartyn som åkallar störningsjourens uppmärksamhet, jag vaknar inte när katten trampar lyriskt i min panna eller lustfyllt spinner i mitt öra och jag sover mig igenom katternas hårbollsspyor nattetid.
Men jag är ännu tröttare nu än när jag sov dåligt.
Helt körd.
Ögonlocken börjar klippa redan efter ett par timmars vaket tillstånd, sen följer en halft omöjlig kamp för att hålla mig vaken tills klockan närmar sig anständig läggdags-tid.
Jag har suttit på lektioner och nypt mig själv samtidigt som jag proppar i mig Dextro energy för att hålla ögonen öppna och springer gatlopp till kafeterian för att stå först i kö till kaffet på rasterna.
Jag har levt Anna Skipper-liv för att se till att maximera orken, jag äter som Skalman för att sockernivåerna inte ska sjunka, jag tränar för att hålla igång blodcirkulationen, nu vet jag inte vad mer jag kan göra.
För det hjälper inte.
Jag är fortfarande så otroligt trött, så helt makalöst utmattad.
Mörka ringar börjar framträda under ögonen, ögonlocken hänger som små ICA-påsar, hudfärgen börjar bli sådär urtvättade-trosor-färg och axlarna hänger någonstans vid tuttarna på grund av den trötta, krökta ryggen.
Kommentarer som "37!? Det skulle jag aaaaaldrig trott!" kommer bli väldigt sällsynta väldigt fort om det här håller i sig.
Nu somnar jag i stil med klubbad säl sådär vid 22 rycket, om jag orkar hålla mig vaken ens så länge, och sover ostört fram till klockan slår 6, eller 7, då är jag vaken, med stora bokstäver: VAKEN! så.
Jag vaknar inte när grannarna har ännu ett av sina klassiska röjarpartyn som åkallar störningsjourens uppmärksamhet, jag vaknar inte när katten trampar lyriskt i min panna eller lustfyllt spinner i mitt öra och jag sover mig igenom katternas hårbollsspyor nattetid.
Men jag är ännu tröttare nu än när jag sov dåligt.
Helt körd.
Ögonlocken börjar klippa redan efter ett par timmars vaket tillstånd, sen följer en halft omöjlig kamp för att hålla mig vaken tills klockan närmar sig anständig läggdags-tid.
Jag har suttit på lektioner och nypt mig själv samtidigt som jag proppar i mig Dextro energy för att hålla ögonen öppna och springer gatlopp till kafeterian för att stå först i kö till kaffet på rasterna.
Jag har levt Anna Skipper-liv för att se till att maximera orken, jag äter som Skalman för att sockernivåerna inte ska sjunka, jag tränar för att hålla igång blodcirkulationen, nu vet jag inte vad mer jag kan göra.
För det hjälper inte.
Jag är fortfarande så otroligt trött, så helt makalöst utmattad.
Mörka ringar börjar framträda under ögonen, ögonlocken hänger som små ICA-påsar, hudfärgen börjar bli sådär urtvättade-trosor-färg och axlarna hänger någonstans vid tuttarna på grund av den trötta, krökta ryggen.
Kommentarer som "37!? Det skulle jag aaaaaldrig trott!" kommer bli väldigt sällsynta väldigt fort om det här håller i sig.
Kommentarer