Fortsätt till huvudinnehåll

You Only Live Once.

Jag satt där under gårdagens mindfullness föreläsning och kände att det inte var min grej.
Så känner jag idag med.
Men samtidigt så tänker jag att det kanske är dags att hitta en lite mer nöjd nivå på tillvaron. Lite mer YOLO, som pluggkompisen ofta säger. Jag kom att tänka på det när jag satt där i solen, med kursböckerna uppslagna och stirrade tomt framför mig.

Jag kände mig så otroligt ineffektiv.

Mitt "jobb" består vissa dagar av att läsa, fundera och sen skriva, och upprepa i åtta timmar. Det är märkligt svårt för mig att känna att jag har gjort något vettigt med min dag när jag har suttit och funderat över om tre olika författare betonar analys av intervjuer på samma sätt eller vad som skiljer dem åt. Och sen plitat ner det. Sen tagit rast och läst och funderat över nästa grej.
Jag vet ju att jag gör det jag ska.
Jag vet att jag jobbar på bra.
Men jag får ändå dåligt samvete över att ha som sysselsättning att sitta i solen och tänka.

Nu kan människor tjäna absurda pengar på att sparka på en boll, då kan väl jag tjäna ingenting på att läsa, tänka och skriva. Borde jag tänka.
Istället tänker jag på att jag sitter där och bara tänker samtidigt som barnen, enligt delar av samhället, är för mycket på förskolan. Till exempel.

Då borde man utöva lite egenpåhittad mindfullness och känna: skötdigsjälvochskitivadandratycker-ness.
YOLO.
Någon som vill att jag kränger föreläsningar i det ämnet?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...