Fortsätt till huvudinnehåll

You Only Live Once.

Jag satt där under gårdagens mindfullness föreläsning och kände att det inte var min grej.
Så känner jag idag med.
Men samtidigt så tänker jag att det kanske är dags att hitta en lite mer nöjd nivå på tillvaron. Lite mer YOLO, som pluggkompisen ofta säger. Jag kom att tänka på det när jag satt där i solen, med kursböckerna uppslagna och stirrade tomt framför mig.

Jag kände mig så otroligt ineffektiv.

Mitt "jobb" består vissa dagar av att läsa, fundera och sen skriva, och upprepa i åtta timmar. Det är märkligt svårt för mig att känna att jag har gjort något vettigt med min dag när jag har suttit och funderat över om tre olika författare betonar analys av intervjuer på samma sätt eller vad som skiljer dem åt. Och sen plitat ner det. Sen tagit rast och läst och funderat över nästa grej.
Jag vet ju att jag gör det jag ska.
Jag vet att jag jobbar på bra.
Men jag får ändå dåligt samvete över att ha som sysselsättning att sitta i solen och tänka.

Nu kan människor tjäna absurda pengar på att sparka på en boll, då kan väl jag tjäna ingenting på att läsa, tänka och skriva. Borde jag tänka.
Istället tänker jag på att jag sitter där och bara tänker samtidigt som barnen, enligt delar av samhället, är för mycket på förskolan. Till exempel.

Då borde man utöva lite egenpåhittad mindfullness och känna: skötdigsjälvochskitivadandratycker-ness.
YOLO.
Någon som vill att jag kränger föreläsningar i det ämnet?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.