Mobilen ringer när jag är på toaletten efter ett seminarium, jag hinner inte svara. När jag försöker känna igen numret så plingar det till i meddelanden; ett meddelande har lämnats i telefonsvararen.
"Meddelandet togs emot klockan 15.55"
"Hej! Det här är ... på förskolan."
(Åh herregud! De ringer mindre än en timma innan hämtning, något allvarligt har hänt, de har skjutsat något av barnen till akuten eller något, för annars skulle de väl bara vänta, vi är ju på väg vid den här tiden!)
"Jag ringer för att påminna att vi har APT idag med hämtning senast 15.45. Jag provar att ringa herr B.o.B. också. Hejdå."
???
Va?
Idag?
*kollar kalendern*
Inget uppskrivet, jag skriver ju upp när de skickar ut sådana datum...
Ringer herr B.o.B.
"Har de ringt dig?!! Förskolan."
"Nääää??"
Okej, förklara läget, han får ringa förskolan och jag ringer mina föräldrar. För herr B.o.B. har också missat den informationen totalt och kommer fram till förskolan typ 16.40.
Mina föräldrar får alltså kasta sig iväg.
Piiiinigt!
Till mitt försvar har vi båda missat i rutinerna att skriva in det i kalendern. och förskolan (som vet att päron har noll koll) brukar dessutom vara snälla och påminna vid lämning sådana dagar.(och infolappen som sitter på dörren måste gått oss förbi).
I övrigt kan jag väl säga att trösten i att hört andra föräldrar beskriva att de gjort samma förvirrade tabbe inte ger så mycket när det är en själv som är den förvirrade föräldern. Trösten ligger i att ha egna päron på kasta-sig-iväg-avstånd.
Men jag skäms så jag dör.
Jag säger ju att jag har tappat greppet lite.
Att kvällen ägnades åt att gå på föreläsning om Mindfullness med mammakompisen var väl däremot lite passande.
Men trots kloka ord och vettiga argument kändes övningarna lite obekväma och något mellan raderna i det som sades skavde lite. Inte rätt för mig, eller oss, men jag kan förstå hur det kan kännas rätt för andra.
Vi fick en kul kväll ändå, men det berodde på sällskapet, trevligt sällskap är min källa till Mindfullness.
Kommentarer