Fortsätt till huvudinnehåll

Sjukligt trött.

Bästa leken Pyret och Polarn leker just nu?
Ta hand om sjuka.
De frågar om man är sjuk, när man svarar ja så hämtar de filtar, kuddar och gosedjur. Sen säger de snällt:
"Säg till om du vill ha godis och dricka." och står redo vid ens sida för att servera en till godis och lite mer dricka. Nu är ju godisarna och drickan bara på låtsas, men det visar ändå på hur väl de känner mig och därmed vet vad som skulle få mig att må bättre, tycker jag.
De hämtar också leksaker för att det tydligen är tråkigt att vara sjuk. Jag tänker inte säga emot, för de är uppenbarligen experter på hur det är att vara sjuk efter den här vintern.
Att bara ligga ner och bli ompysslad medan de springer benen av sig för att ta hand om mig känns kanske inte vid första anblick som en jättepedagogisk lek men det är det. Den hjälper dem att utveckla sin empatiska förmåga samtidigt som den förbereder dem för att vara förälder. Och jag får ligga still medan de tröttar ut sig. Win win, liksom. Eller mest win för mig som får vila.

För hallå, idag spreds ett filmklipp på landets kronprinsessa när hon sitter och kämpar för att hålla sig vaken vid ett officiellt framträdande. Kommentarerna påpekar att det är uttröttande att vara nybliven (tvåbarns) mamma, bebisen är ju bara några veckor.
Men, alltså, Polarn är två år nu, och jag känner mig fortfarande sådär.  V.a.r.j.e.  d.a.g. När är det meningen att det ska gå över? Är det meningen att man ska sluta känna sådär någon gång?

Barnen har nog rätt, mamma är lite sjuk, bäst hon lägger sig ner och äter lite godis.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.