Tack mamma. Vad snällt mamma. Vad gott mamma.

Igår frågade jag Pyret på morgonen vad hon önskade för middag, för att distrahera henne när hon var lite ledsen och sur.
"Blodpudding!" svarade hon.
"Då ordnar jag det!" svarade jag och hon blev på gott humör.
Hon gillar blodpudding, skarpt, så hon åt sedan middagen med god aptit, vilket inte är helt vanligt med det där lilla livet.

Hon berättade också väldigt entusiastiskt under middagen att de hade fått räkmuffins till lunch på förskolan och det var jättegott.
Räkmuffins???
Herr B.o.B. var insatt eftersom han hämtat och kunde därför tala om att de fått raggmunk.
"Ja! Raggmunk! Det smakade nästan som pannkaka, men ännu godare!"
"Jaså, det var så gott?"
"Ja! Jag vill äta det hemma imorgon också!"
"Vi får väl se vännen."

Så var väl lilla damen lite sur och ledsen imorse också, så jag sa till att hon skulle få raggmunk till middag. Hon blev så glad och nöjd.

Jag satte igång och göra raggmunkar. Trots att vi ätit nästan samma sak dagen innan; blodpudding med bacon och lingon vs raggmunk med bacon och lingon. Det finns en anledning till att jag inte gjort det sedan barnen kom. Anledningen är att det är asjobbigt.
Barnen kommer hem. Pyret frågar:
"Vad blir det för mat idag?"
"Raggmunk!" Säger jag entusiastiskt.
"Nej tack. Det är bra." svarar hon
...
"Det räcker med raggmunk i min mage idag. Från igår mamma."

När vi väl börjar äta tar båda barnen varsin tugga och säger blä.
De får istället blodpudding som var kvar från igår.
Mamma och pappa äter rediga portioner eftersom det var asgott, men sen avgår mamma från titeln som hemmets kock.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen