Jag hann inte ens in genom grinden på förskolan innan Polarn kom springande och skrek:
"Mamma! Min pärlplatta e klar!!"
Jag fattade inte ett dugg vad hon menade men sa okej. En fröken förklarade att hon var väldigt stolt över att ha gjort en pärlplatta som nu låg och väntade på hennes hylla. Mer fick inte fröken och jag prata eftersom Polarn stod och drog mig i armen och tjatade om att få gå och hämta den där pärlplattan.
Här är den:
Polarns första eget gjorda pärlplatta
Jag har nog aldrig sett henne så stolt, så jag måste dela med mig av konstverket. Vilket jag kan göra först nu när hon somnat, eftersom hon knappt släppt den en sekund sen vi gick från förskolan.
Den skönaste felsägningen levererar hon också:
"Mamma, oj, titta! Pippifåglarna har inte gummibjörnar!"
Två fåglar gick omkring i en vattenpöl och vi har uppenbarligen drillat arvsmassan väl i att man inte får hoppa i vattenpölar utan att ha gummistövlar på sig.
Jag inser att även om jag snabbt kunde göra tolkningen att gummibjörnar betyder gummistövlar och att det var upprörande att fåglarna trampade omkring där, så förstår jag att situationen var fullkomligt omöjlig att begripa för en utomstående. Men det gör mig också lite nöjd med att vi har vårt eget internsnack hon och jag.
Kommentarer