Fortsätt till huvudinnehåll

One down, three to go.

Nu glider jag in på upploppet, typ.

Imorgon förmiddag är det presentation av stora gruppuppgiften, då får jag en mindre sak att tänka på. Eftermiddagen ska jag ägna åt ett första möte med gruppen som jag ska hålla en tre timmars lektion med och att pluggkompisen och jag ska börja skissa på vårt forsknings PM. Sen är det "bara" att få ihop en hemtenta, en lektion och ett forsknings PM - inklusive intervjuguide -  under nästa vecka.

Jag säger inte att jag är stressad. Jag kallade min dotter för Erika imorse (???) och kunde inte komma på mitt eget förnamn när jag skulle skriva under ett mejl på förmiddagen, det är bara det. Kanske att jag har fått någon slags nerv-hicka i örat som gör att höger öra låter som oregelbundna hjärtslag som dunsar till hela tiden sedan ett par timmar tillbaka. Men inte mer än så. Och möjligen att jag tänkte borsta tänderna med hårborsten efter duschen. Bara.
Såna saker, kanske. Det behöver ju inte betyda att man är stressad tänker jag. Kanske mer att jag börjar bli någon slags speedad tankspridd professor, på ett charmigt sätt.

I vilket fall så är det väl under rådande omständigheter ganska smart att ena dagen ta hem Ellegulle på snack/hämta barn/äta middag träff så att barnen roas och jag får lite balsaminpackning på nerver och en energikick. Och att andra dagen gå hem till föräldrarna för att få bli lite bortskämd och för att barnen ska få träffa mommo, moffa och Bobbo.

Träffa Bobbo kan för övrigt vara det bästa som finns för arvsmassorna. Pyret lämnade knappt balkongen förrän hon såg honom komma från jobbet, och sprang som ett jehu genom lägenheten för att kasta sig i famnen på honom. Mysigt för mig att se, men mysigare för dem att uppleva, för när de kom hem somnade de båda, lugna som filbunkar, på fem minuter.

Nu planerar jag strategier för att överleva nästa vecka, för efter det är det jag och pluggkompisen som ska" forska" och skriva B-uppsats i en månad. Bara. Då börjar lugnet. Hoppas jag. Eller, så här; efter nästa vecka kommer jag nog veta vad jag heter igen. Förhoppningsvis.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...