Idag fick vi ett första smakprov på att hantera när ett barn ska på kalas, men inte det andra. Ett barn på förskolan hade nämligen bjudit Pyret på födelsedagskalas på Andy's lekland, men inte Polarn.
Några saker underlättade:
Polarn blev ledsen över att inte få "Åsså gå k'las" men fattar egentligen inte vad det innebär, så hon gick att muta med att vi minsann skulle till parken och åka rutschkana.
Och
Polarn skulle inte riktigt uppskatta att dra runt på Andy's lekland.
Men. Man fattar ju att det kommer bli fler gånger en blir bjuden men inte den andra, de är, och ska vara, två olika individer även om de är så nära i ålder. Men jag känner inte att jag vet hur jag ska hantera det. Ska man lära dem att syrran är iväg på skoj medan vi har en vanlig dag, för att livet är inte alltid rättvist. Eller ska man försöka kompensera med att göra något extra kul så att den andre inte känner sig utanför.
Det får ändå bli ett senare problem. Vi börjar med att hantera att Pyret spenderade ett par timmar på lekland med några av bästisarna från förskolan. Hyperaktiv är bara förnamnet, hon är pigg som en lärka och omöjlig att söva, fastän klockan förbi 21.
Kommentarer