Jag vet att du är rätt ny på jorden fortfarande och därför inte har riktigt bra koll på hur saker fungerar. Så jag tänkte att vi skulle prata sömn idag.
Sover gör man på kvällen och natten, om man dessutom är så liten som du kan det vara en god idé att sova lite grann under dagen också, för att orka med liksom.
Du har kört en taktik där du somnar vid klockan 19-19:30, det är bra, vaknar vi 22 för lite nattmål och det är helt okej men sen går det utför. Vakna igen klockan 23 och vilja ha mat, än en gång vid midnatt för mer käk, vakna klockan 2, äta, och vara vaken till 3 och sen tycka att det är God morgon klockan 5 är inte okej.
Att sen somna i en halvtimme när vi går och lämnar Pyret vid 9 och slockna i 30-45 minuter runt lunch i tron om att det är allt du behöver fram till läggdags - h a h a h a - tillåt mig skratta åt din ungdomliga naivitet.
Det kan väl hända att jag gissar att din okunskap kring vikten vid en god sömn är en bidragande faktor till ditt krävande humör.
Om inte annat är din okunskap kring vikten av en god sömn en bidragande faktor till mitt krävande humör.
Men nu när jag har förklarat lite av var du brister i din kunskap hoppas jag att du kan jobba på det ämnet. Sova lite då och då under dagen och sova överhuvudtaget på natten, okej?
Nästa lektion ska handla om hur mycket mammas armar orkar bära på en dag.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer