Är du anorektiker?
Benrangel.
Men äter du ingenting?
Du är smal så det är lite äckligt.
Hela uppväxten och långt in i vuxenlivet fick jag höra skamlösa kommentarer om kroppen min. Dessa ständiga åsikter om hur jag borde äta mer och ständiga granskningen när jag åt. Första pojkvännens nedlåtande ord. Glåpord och hån.
Så slutade jag lyssna, sa ifrån, började träna, lät kroppen bli några år äldre, fick ett utomkvedshavandeskap och några kilon kom. Jag blev bekvämare med min kropp. Men som för alla som blir utsatta för andras kritiska ord under så långt tid så sitter ärren kvar.
Under ett besök på Rehab för att hälsa på svärmor skulle jag roa ett rastlöst Pyre och ställde henne på patientvågen. Jag ställde mig själv där också, dumma mig, innan dess hade jag kunnat lura mig själv att vågen hemma var felkalibrerad, att den där nålen som darrade på 60-strecket inte gick att tro på.
Senast jag vägde så här lite var när de där dumma sakerna sades om min kropp, den som så många ansåg sig ha rätt att ha åsikter om, och nu vaknar de gamla hjärnspökena.
Jag är inte bekväm med kroppen min längre.
Kommentarer