Ni vet de där cellerna i Fångarna på fortet?
Programledaren vänder på uret och skickar in deltagaren som ska hinna utföra någon knepig fysisk och/eller psykiskt krävande uppgift innan tiden går ut.
That's livet med Polarn.
Hon vill fortfarande att jag bär runt på henne överallt annars får hon ett hysteriskt anfall och jag har utvecklat svår allergi mot bebisskrik. Så allt måste försöka utföras med en hand och tung bebis på andra armen. Det är en kamp mot tiden och mjölksyran.
Det som inte går att göra med en hand ska utföras så snabbt som möjligt, innanhonblirhysterisk tidsramen gäller.
Just satt dig ner med den där lunchen du lyckats knåpa ihop med en hand och är så trött i bebisbärar armen att den skakar och upptäcker att du glömt skeden? Antingen lägger du bebis på golvet och springer ut i köket till ljudet av stegrande skrik eller så får du lyfta upp Heffaklumpen och bära med dig henne.
Behöver du gå på toaletten?
Koka kaffe?
Klä på dig?
Laga mat?
Ta hand om storasyster?
Städa?
Same same.
Vill du göra något, vad som helst?
No way José.
Att då sitta mitt i en enda lång att-göra-lista och inte kunna göra annat än att hålla i en hoppande, studsande och krängande bebis är inte roligt på något plan.
Babybjörn vill hon inte gå med på längre och lekmattor, gåvagn, babysitter och leksaker uppehåller henne i max fem minuter sen vill hon upp i famnen igen.
Skrik eller bära tungt, hela dagen lång.
Jag får nervsammanbrott.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer