Det har ju sedan start varit lite av en utmaning att lyckas lämna hemmet tillsammans med Pyret. Förutom vilda protester mot typ allt som ingår i processen att gå utanför dörren så har hon sedan en tid tillbaka varit ytters bestämd angående vilken klädsel som gäller. Det blir lätt den där jackan som är för liten och skorna som inte passar vädret för att jag inte orkar med ytterligare ett episkt utbrott över något som inte kommer skada ungen på något vis.
Idag kom det jag bara väntat på sen hon fick den i julklapp; Vajnejn me.
Så, okej då, vagnen fick väl följa med till lekplatsen då och hon körde den, med viss fara för sig själv och andra på gångvägen, hela vägen dit och nästan hela vägen hem.
Och bollen fick följa med.
Och bandy-bollen.
Och gammelfasters filt.
Och hinken skulle köras i vajnejn.
Jag anar liksom att problemet inte kommer bli att hon vill ta med vajnejn utan att hon vill ta med sig alla sina ägodelar i den också. Tills den är så överbelastad att den knappt rullar. Så där som vanliga barnvagnar.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän
Kommentarer