Fortsätt till huvudinnehåll

Hipp hipp ett halvt hurra!

Idag firade vi Polarns halva födelsedag, 6 månader.
Polarn.
Hon som blir lugn och glad av att jag "sjunger" Raindrops are fallin on my head fast jag inte riktigt kan texten.
Hon som somnar utan att man vaggar eller buffar.
Hon som är så mammig att hon ibland går i tusen bitar om jag så bara vänder ryggen till.
Hon som inte automatiskt somnar i vagn eller bil.
Hon som tycker att syrran är den skönaste personen på planeten.
Hon som har bestämt sig för att sättas i vagn är som att bli dömd till piskrapp.
Hon som tycker att hon har sovit färdigt mellan klockan 4 och 5 på morgonen.
Hon som njuter som en katt om man stryker henne över huvudet.
Hon som dreglar som om hon hyste Niagarafallet i sin mun.
Hon som slåss som Kungen av Kungsan om man försöker torka hennes näsa eller ta bort en snorkråka.
Hon som är så duktig på att klappa katten redan.
Hon som njuter kopiöst av all uppmärksamhet hon får av Pyrets förskolekompisar.
Hon. Ett halvt år. Idag.
Må våra kommande 6 månader bli lite mer njutningsfulla min kära, för ditt skratt är så härligt att jag gärna hör mer av det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.