Två sovrum och ena hallen har fått nytt golv.
Yey.
Bara en hall kvar.
Så vi kunde flytta tillbaka möblerna. Igen.
Nu väntar vi på att målarna ska höra av sig för att måla och tapetsera vartenda litet hörn, så att vi kan flytta runt lite möbler igen.
Alltså det kommer bli så rackarns fräscht när det är klart, typ så att jag nyper mig själv, men det börjar bli lite segt att bo i kappsäck och vrida och vända på möblemanget titt som tätt.
Det skulle vara skönt att kunna vrida fram klockan lite nu känner jag och börja njuta och bo in sig ordentligt.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer