Fortsätt till huvudinnehåll

Diskbänksrealism.

Gott och blandat i nyhetsflödet:

Polarn kan nästan sitta själv, det är dock varning för att hon kantrar efter en stund.
Hon har också börjat få ihop armar och ben så att hon kommer upp på alla fyra där hon sen står och svajar innan hon vågar sig på ett försök att ta sig framåt. Sen drattar hon på näsan. Allt drattande tar hon med relativt gott mod.

Jag har varit på bvc och blivit lyssnad på, bekräftad, fått lite goda råd och tough love. Polarn fick en godkänt stämpel i rumpan.

Jag var inne på H&M för att köpa vantar till Pyret och var dum nog att gå runt bland damkläderna, efter att Pyret själv valt ut en mössa. Jag ville köpa mig en helt ny garderob, typ halva avdelningen i alla fall,  men gjorde det inte. Istället blev jag bara deppig av att inte veta vilken storlek jag har eller om det är någon vits att köpa kläder som passar. För de där kilona som fortfarande tickar nedåt långt från f.b. vikten (före barn) vet jag ju inte om de kommer tillbaka. Men höstmodet är ruskigt fint.

Pyret trivs så bra på förskolan att hon inte längre vill gå hem. Jag fick gunga, hjälpa till att åka kana och hoppa i vattenpölar innan vi kom hem idag.
Hon har för andra gången försökt sig på att cykla på en trehjuling där, fram tar hon sig med hjälp av sina äldre kompisar.

"Pyret städa!"
"Jaha, ska mamma också städa?"
"Nä, mamma sitta där. Pyret städa."
"Okej."
"Mamma inte städa. Pyrets tur städa."
Det var väl ändå dagens sanning. Så hon fick ligga där och skrubba diskhon med diskborsten för det där kommer man väl aldrig få höra igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...