Idag var en sån där dag när jag kände mig lite less på tillvaron.
Less på att var och varannan dag ägna mest tid till att plocka, städa, diska, tvätta, mata, laga mat, klä på, torka, byta blöja, fixa kattlåda, handla mat, vattna blommor, rulla barnvagn, ordna, fixa och dona. Sånt som alla måste göra men inte som enda uppgift.
Så jag struntade i allt det och åkte in till Hufvudstaden för att istället umgås med en vacker, trevlig mamma med huvudet på skaft och hjärtat på rätt ställe. Vi rullade i och för sig barnvagn, matade och bytte blöjor men åt också en god lunch och fick en pratstund.
Det borde göra susen tänkte jag, "pigg" (allt är relativt) och glad.
Väl hemma var Pyret på dåligt humör för att Polarn blir så attans avis runt henne och skriker tills hon kräks om jag lägger henne ifrån mig, vilket gör att Pyret inte får kramas, klänga och leka så mycket med sin mamma som hon önskar. Så jag fick laga mat, servera mat, lägga pussel, hämta bollar, kramas, laga leksaker, servera dricka, trösta, säga nej, hindra kamakazi från att störta mot en säker död, samtidigt som jag släpade runt på Polarn på ena armen.
Min paus från tillvaron var som bortblåst. Nu känner jag mig lite less igen, och trött, och har lite mjölkstockning.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer