Jag väntar på natten. Eller rättare sagt; jag väntar på gryningen.
Det är första natten ensam med barnen.
Oh My God.
Pyret förberedde sig genom att hålla sig vaken hela dagen och sen nicka till i soffan redan vid halv sex. Lite byte till pyjamas, en flaska välling och en gnällig syster löste dock problemet och läggningen tog sedan en halvtimme fylld av läsa saga, pilla öra, hålla handen och försöka få syster tyst och lugn med amning.
För att kanske, möjligtvis, med lite tur, få åtminstone några timmars sömn inhandlades mjölkfri välling till Polarn. Hon är inte 6 månader än men sömnen är så vansinnigt rastlös att jag tänkte utnyttja rådet vi fick till Pyret; en mätt mage sover bättre. Visserligen vaknar hon bara varannan timme och vill äta nu, fast det känns väldigt lite som en förbättring om man jämför med det tidigare en till två gånger per natt.
Å trot om man vill; hon åt. Välling. I flaska.
Om det gör att hon sover bättre eller får magknip får tiden utvisa.
Om jag överlever natten vet jag inte heller ännu men jag förbereder mig på ganska lite sömn och ganska mycket frustration.
Jag förbereder mig också på att få en helt galet spektakulär julklapp av herr B.o.B. som belöning för den spektakulära prestationen att med jämna mellanrum lägga båda barnen på egen hand, nu när vi belönats med såna... ...envisa varelser, och spendera en natt ensam med de sömnlösa knyttena.
Om jag överlever finns det nog möjlighet att bli nominerad till Nobels fredspris, Årets Mama, Kungens medalj, miss Universum, en Oscar, Årets Lucia, och att vinna dem allihop. Så där som alla mammor som ensamma ska ta hand om klängiga, sömnlösa barn gör hela tiden.
Kommentarer