Det har väl hänt att jag har gnällt lite över att jag inte hinner eller orkar titta på tv längre. Så där att jag har saknat att glo på dumburken på kvällen som ett sätt att koppla av efter en lång, eller kort, dag.
Jag gillar att titta på tv, tv är kul, tv är intressant, tv är underhållande.
Fast nu när det väl finns tid eller ork att glo så finns det ing-en-ting att se. Nada. Nothing. Noll. Trots superduper många kanaler.
Jag inser att det inte är utbudet som förändrats utan kvalitetskravet. Om jag har en timme över till att göra ingenting så ska det vara väldigt bra ingenting och det finns tydligen inte på tv har jag märkt.
Att få barn vänder verkligen upp och ner på tillvaron. Och förstör många nöjen. Vad ska jag nu göra med all tid jag inte har.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer