Rymningsbenägen.

Efter för lite sömn, med en förkylning, ett pyre som klockan 10:30 haft sitt andra utbrott och kräkts i hela soffan så kommer de; rymningsplanerna.
De pyr som askan från Eyjafjallajökull.
De är mer slipade än Sickans.
Jag drömmer om att bli kidnappad till möhippan jag aldrig fick.
Att kidnappa någon annan och fly min kos.
Att studera våren på annan ort.
Jag vill lämna pyret i sin fars dugliga händer, packa en väska och likt en tjurig femåring rymma hemifrån.
Möta våren en helg i Barcelona.
Eller varför inte en Coop hotellpremie och ta pendeltåget till Uppsala eller nyttja opålitliga SJ och åka till Malmö, Göteborg, Borlänge eller Korpilombolo.
Som den blivande pensionär jag har blivit ser jag inget röj helgen lång, istället drömmer jag om lång hotellfrukost, promenader, fika, shopping, middag på resturang, bio och en kvällsdrink.
Wohoo.
Att få prata med någon utan att bli avbruten.
Att få prata med någon överhuvudtaget.
Att få vila öronen.
Och armarna.
Och tålamodet.
Oh well.
Jag får väl göra som femåringarna och rymma till under köksbordet istället, så snart hon är färdig med det tredje utbrottet för dagen, som börjar nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen