Rymningsbenägen.

Efter för lite sömn, med en förkylning, ett pyre som klockan 10:30 haft sitt andra utbrott och kräkts i hela soffan så kommer de; rymningsplanerna.
De pyr som askan från Eyjafjallajökull.
De är mer slipade än Sickans.
Jag drömmer om att bli kidnappad till möhippan jag aldrig fick.
Att kidnappa någon annan och fly min kos.
Att studera våren på annan ort.
Jag vill lämna pyret i sin fars dugliga händer, packa en väska och likt en tjurig femåring rymma hemifrån.
Möta våren en helg i Barcelona.
Eller varför inte en Coop hotellpremie och ta pendeltåget till Uppsala eller nyttja opålitliga SJ  och åka till Malmö, Göteborg, Borlänge eller Korpilombolo.
Som den blivande pensionär jag har blivit ser jag inget röj helgen lång, istället drömmer jag om lång hotellfrukost, promenader, fika, shopping, middag på resturang, bio och en kvällsdrink.
Wohoo.
Att få prata med någon utan att bli avbruten.
Att få prata med någon överhuvudtaget.
Att få vila öronen.
Och armarna.
Och tålamodet.
Oh well.
Jag får väl göra som femåringarna och rymma till under köksbordet istället, så snart hon är färdig med det tredje utbrottet för dagen, som börjar nu.