Fortsätt till huvudinnehåll

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt.
Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning.
Hittills har jag vägrat.
Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna.
Hittills.
Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma.
Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd.
Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova.
Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt.
Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte kan krypa till den.
Hon ligger i babysittern och har sin dagliga förhandling med tomten angående snällhetsgraden som är nödvändig för att få julklappar. Mmmmmöh! Aaaoouuuu! Nnnnjjjja! Ooomma! Ääähöö! är argumenten hon har.
Hon ligger på rygg och har långa smakprovningar på tårna.
Hon protesterar vilt och länge efter varje måltid, speciellt smakproverna. Hon protesterar vilt innan maten också. Och vid rapningar. Och pruttar. Och när hon ligger ner. Och när hon står upp. Och när hon sitter. Och när hon ser på tv. Och när hon haft samma leksak i tre sekunder för länge, alltså tre minuter. Hon protesterar mot allt utom det som andra barn protesterar mot; byta blöja, torka runt munnen och tvättas.
Hon skrattar förkylningen i ansiktet. Bokstavligen. Nysningar och hosta ger upphov till fnitter och NäsFrida (snorsugen) kan vara det mysigaste hon vet.
Själv har jag varm- och kallsvettats, kämpat mot yrsel och huvudvärk, tyckt att 10 nysningar på raken räcker och att torrheten kan dra dit pepparn växer (Sydamerika?).
Så jag har gett upp.
Jag har roat pyret. That's it.
Välkommen sunk-tofsen, oredan, dammråttorna, ringar under ögonen, Chewbacca-benen och håglösheten.
Med Pyret-skriker-livet-suger-blues i bakfickan känns det rätt bra att ha förkylningen som ursäkt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän