Efter fyra månader av ett "otroligt krävande" (BVC-sköterskans benämning) pyre känner jag mig lite urlakad.
På föräldragruppen togs det upp hur viktigt det var att mammorna fick tid för sig själva, att få slippa vara mammor för en stund. Klyschor som att vara i tjänst 24 timmar om dygnet nämndes. Hur ens partner får sin rast från föräldrarollen genom att gå till jobbet togs upp. Mammorna skulle också få sitt, för sin egen skull. Lättare sagt än gjort med planetens mammigaste brud i hushållet.
Men jag bestämde mig, lite enfaldigt, att den här helgen skulle vara min, jag skulle göra sånt som jag tyckte om, sånt som jag ville göra.
Ha!
Jag tänkte spendera dagen med att försöka landsätta projekt: pyrets crib. Att göra hennes rum till hennes, dekorerat och aktivitets anpassat. Åh den lyckan i att få möblera, dekorera, placera, göra i ordning! Men spenderade i slutändan mest tid till att trösta en tjej som vägrade sova, göra i ordning flaskor med ersättning och räkna till tio.
Vilken skillnad från vardagen.
Men kvällen. Åh kvällen.
Vi var bjudna på stort kalas, ett riktigt baluns.
Som vuxna människor.
Pyret kunde väl hänga med? Hon gillar ju när det är mycket människor, vi kunde ju stanna under middagen men gå innan festligheterna, hon kunde ju sitta i Babybjörn. Jag skulle ju i alla fall få vara lite social.
Fiasko.
Surprise.
Pyret var övertrött och gillade inte ljudnivån.
Jag var håglös och tydligen oförmögen att vara social.
När jag för tredje gången på mindre än en timma fann oss stående ensamma i ett hörn utan att prata med någon, ens med varandra, och jag försökte förhindra det utbrott pyret höll på att bygga upp, kastade jag in handduken. Jag tittade på alla partysugna, uppklädda, glada, förfriskade människor skratta och ha kul i små grupperingar och gav upp. Besviken så tårarna brände bakom ögonen åkte jag hem, där pyret belönade oss med ett... ...wait for it... ...utbrott.
Jag kan stryka social, sällskap och kul ur ordboken känner jag.
På föräldragruppen togs det upp hur viktigt det var att mammorna fick tid för sig själva, att få slippa vara mammor för en stund. Klyschor som att vara i tjänst 24 timmar om dygnet nämndes. Hur ens partner får sin rast från föräldrarollen genom att gå till jobbet togs upp. Mammorna skulle också få sitt, för sin egen skull. Lättare sagt än gjort med planetens mammigaste brud i hushållet.
Men jag bestämde mig, lite enfaldigt, att den här helgen skulle vara min, jag skulle göra sånt som jag tyckte om, sånt som jag ville göra.
Ha!
Jag tänkte spendera dagen med att försöka landsätta projekt: pyrets crib. Att göra hennes rum till hennes, dekorerat och aktivitets anpassat. Åh den lyckan i att få möblera, dekorera, placera, göra i ordning! Men spenderade i slutändan mest tid till att trösta en tjej som vägrade sova, göra i ordning flaskor med ersättning och räkna till tio.
Vilken skillnad från vardagen.
Men kvällen. Åh kvällen.
Vi var bjudna på stort kalas, ett riktigt baluns.
Som vuxna människor.
Pyret kunde väl hänga med? Hon gillar ju när det är mycket människor, vi kunde ju stanna under middagen men gå innan festligheterna, hon kunde ju sitta i Babybjörn. Jag skulle ju i alla fall få vara lite social.
Fiasko.
Surprise.
Pyret var övertrött och gillade inte ljudnivån.
Jag var håglös och tydligen oförmögen att vara social.
När jag för tredje gången på mindre än en timma fann oss stående ensamma i ett hörn utan att prata med någon, ens med varandra, och jag försökte förhindra det utbrott pyret höll på att bygga upp, kastade jag in handduken. Jag tittade på alla partysugna, uppklädda, glada, förfriskade människor skratta och ha kul i små grupperingar och gav upp. Besviken så tårarna brände bakom ögonen åkte jag hem, där pyret belönade oss med ett... ...wait for it... ...utbrott.
Jag kan stryka social, sällskap och kul ur ordboken känner jag.
Kommentarer