Mommy, mom, momma, mom, ma, mommy.

Åh vad jag drömmer om att pyret ska komma över sin absurda mammighet och blir barnvaktsmöjlig igen.

Jag vet att det finns brudar som i hemlighet gillar den mammiga perioden. Som är rätt nöjda med att bli favoriserade och vara den enda som duger. Jag är inte en av dem.

Avlastning är inte så dumt. Att i alla fall kunna lämna det lilla stycket i makens famn utan vilda protester kan också kännas nödvändigt för att klara av grundläggande behov och personlig hygien. Eller för förståndet.

Jag vet också att jag bara har varit mamma i fyra månader, men jag vill redan ha lite semester. Kanske för att pyret visade sig vara tre-barn-i-ett och har kört slut på mig alla redan med allt skrikande.
Tänk en weekend, med en sval nybäddad säng på ett hotell med frukostbuffé. Dagar utan miss decibel i öronen, klängandes vid hårrötterna. Middagar utan att kasta i sig maten, kaffe som dricks varmt, toalettbesök på egen hand.
Tänk att vardagslyxen plötsligt kan kännas som att drömma stort.