Över förväntan.

Trots låga förväntningar så gick dagens BVC-besök bra.
Det krävdes väldigt lite förklaring för att sköterskan skulle förstå vad vi pratade om, hon såg alldeles själv att vi hade en del att bita i.
Hon bedömde pyret att utvecklingsmässigt ligga långt före, istället för sina fyra månader så var hon som en sex till åttamånaders bebis, därav all frustration och alla utbrott.
Det förvånande var att förutom all bekräftelse så fick vi faktiska råd för att avhjälpa situationen, det var dags att börja med smakportioner i lite större mängd på en gång, lägga till extra fett i kosten och besöka öppna förskolan.
Vi fick också veta att det var omöjligt för oss att stimulera henne tillräckligt för att hon skulle vara nöjd, så vi behövde inte ha dåligt samvete för att vi inte lyckades och att det var jättejobbigt att ha ett pyre av den här kalibern så vi fick gråta en skvätt av frustration, det var förväntat.
Det var otroligt skönt att höra.
Jag frågade om föräldragrupper och det hade hon startat en "som hon bjudit in sina föräldrar till"  jag frågade inte varför jag inte blivit inbjuden, jag kände att det hörde till hela graviditets- och mammaupplevelsen att jag har blivit lite bortglömd. De hade träffats två gånger, nästa träff var imorgon, så vi ska dit. Vi får väl se hur det går.
Eftersom att vi har något konkret att prova och pyret har haft ett par bra dagar igen så känner jag ett visst hopp om livet idag.