Fortsätt till huvudinnehåll

Hög volym.

Pyret har (tvi-tvi, peppar-peppar, jag-borde-verkligen-inte-säga-något) haft några bra dagar.
Vad skönt, lite lugn och ro, frid och fridfullt.
Ha!
När pyret är på gott humör och roar sig som bäst med leksak, snuttefilt eller favoritprogram på tv (som är hockey för att vi har ett alldeles normalt barn), så visar hon sin glädje genom att... ...wait for it... ...skrika.
Ett fjrotis-som-väntar-utanför-Grand hotell-på-Justin Bieber-skrik kombinerat med att veva friskt med armarna och slå nävarna kraftfullt mot magen, bordet eller leksaken.
När hon inte skriker av lycka eller missnöje då pratar hon.
Med en knarrig-dörr-på-spökhus-röst.
Ääeeeääääeeeääeeeääeee, låter det.
Fast hon sover ju ibland, då får vi ju lugn och ro.
Eller, just det, hon kämpar mot sömnen med näbbar och klor, troligtvis för att hon drömmer massor när hon sover nu, mest verkar det vara mardrömmar som får henne att gny, vrida och vända sig.
Den positiva utvecklingen är väl att hon har lärt sig att fiska upp nappen från napphållaren och trycka in den i munnen. Ibland på sidan, ibland upp och ner, men ändå, hon tystnar i en minut eller två.
Jag undrar om man kan få hörapparat inopererad bara för att man ska kunna stänga av den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.