Fortsätt till huvudinnehåll

Verklighet kontra bäst.

Det är pluggdag idag.
Vädret är uselt och jag har inget bättre för mig så jag tänkte spendera dagen åt att jobba undan lite mer uppgifter. Inte helt smart egentligen eftersom jag då är klar med tre veckors plugg den första veckan och kommer få tråkigt andra veckor. Så mycket arbete är det att plugga "heltid" nämligen.
Men det var inte det jag ville komma till.
Eftersom jag sitter här i min ensamhet så har jag låtit bli att föna håret på morgonen, jag har låtit det självtorka.
Jag var hos frisören nyligen och där kommer alltid förmaningen att man ska föna, platta och tvätta håret så sällan som möjligt. Jag kan förstå det, jag sliter på håret såklart. Men jag lever i verkligheten. Verkligheten stämmer inte alltid överens med expertråden.
Jag försöker umgås med min crosstrainer en stund varje morgon, alltså svettas jag, alltså måste jag tvätta håret ofta.
Jag tvättade håret i morse klockan 8, nu är klockan 12:30 och mitt hår, men framförallt min hårbotten, är fortfarande fuktigt. Om jag tvättar håret innan jag lägger mig så är håret blött fortfarande när jag vaknar. Hur nyttigt är det för min arma skalp att vara fuktig en tredjedel av tiden varje dag?
Så frisörens goda råd går inte hem så väl hos just mig.
Men så brukar det väl vara. Experter inom ett område vet vad som är optimalt och förespråkar därför just detta, men tänker kanske inte på att lilla människan ska försöka tillämpa detta i ett vardagsliv.
Mitt hår kommer alltså fönas, trots rekommendationen att låta bli, eftersom jag hellre klipper topparna än har svamp i hårbotten. Knasigt vilka val man gör.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.