Fram till för några veckor sedan var det klockan 2 på natten.
Nu är det klockan 4-5.
Som Toshiba valt att ha sin morgongymnastik alltså.
Förutom själva tidsskillnaden på ett par, tre timmar så finns det en större, och mer väsentlig, skillnad. När jag vaknar klockan 2 är jag fortfarande väldigt trött, alltså registrerar jag att det är disco-time och somnar om.
När jag vaknar klockan 4-5 så har jag sovit fler timmar och är alltså lite mindre trött, så jag inte bara registrerar att det är party, jag börjar känna efter.
Då är det kört.
Då ska jag vänta tills det är över. Toshiba är dock lika envis som sin mor och har därför ett brett register av övningar innan det lilla livet är tillfreds.
När det väl är över känner jag mig klarvaken.
Eftersom jag inte har någonstans att gå känns det lite dumt att kliva upp klockan 5-6 på morgonen, alltså ligger jag kvar och väntar på att bli trött igen. Det blir jag också eftersom jag oftast behöver mer än 5-6 timmars sömn per natt.
Nu är inte Toshiba den enda i hushållet med inbyggd klocka för sina rutiner. Katten är lika duktig hon. Hennes "Matte, jag måste kela så mycket att jag är på väg att dööööö"-klocka ringer numer klockan 7.
Precis när jag är på väg att somna om.
Ni vet, när man börjar känna sig sådär tung i kroppen, huvudet blir tomt och andningen regelbunden. Då kommer hon, som skjuten ur en kanon, spinnande som en hel skördetröska.
Vilket jag självklart ignorerar, för jag vill somna om.
Det går hon inte med på. Hon går från att knuffa och trampa lite vid min axel, till att sätta sig och spinna i mitt öra och trampa mig i huvudet.
Känslan av att vara på väg att somna är som bortblåst.
Vilket egentligen inte gör något, för vid 7 på morgonen börjar ändå parkarbetarnas dag med att blåsa löv, klippa gräs eller såga.
Nu är jag lite understimulerad och därför är det svårt att bli trött på kvällarna, men det får jag nog lösa så att jag kan återgå till att somna vid 22 istället för att läsa till midnatt.
Eller så vänjer jag mig bara vid sömnbristen. Den lär ju snart infinna sig av naturliga skäl ändå.
Nu är det klockan 4-5.
Som Toshiba valt att ha sin morgongymnastik alltså.
Förutom själva tidsskillnaden på ett par, tre timmar så finns det en större, och mer väsentlig, skillnad. När jag vaknar klockan 2 är jag fortfarande väldigt trött, alltså registrerar jag att det är disco-time och somnar om.
När jag vaknar klockan 4-5 så har jag sovit fler timmar och är alltså lite mindre trött, så jag inte bara registrerar att det är party, jag börjar känna efter.
Då är det kört.
Då ska jag vänta tills det är över. Toshiba är dock lika envis som sin mor och har därför ett brett register av övningar innan det lilla livet är tillfreds.
När det väl är över känner jag mig klarvaken.
Eftersom jag inte har någonstans att gå känns det lite dumt att kliva upp klockan 5-6 på morgonen, alltså ligger jag kvar och väntar på att bli trött igen. Det blir jag också eftersom jag oftast behöver mer än 5-6 timmars sömn per natt.
Nu är inte Toshiba den enda i hushållet med inbyggd klocka för sina rutiner. Katten är lika duktig hon. Hennes "Matte, jag måste kela så mycket att jag är på väg att dööööö"-klocka ringer numer klockan 7.
Precis när jag är på väg att somna om.
Ni vet, när man börjar känna sig sådär tung i kroppen, huvudet blir tomt och andningen regelbunden. Då kommer hon, som skjuten ur en kanon, spinnande som en hel skördetröska.
Vilket jag självklart ignorerar, för jag vill somna om.
Det går hon inte med på. Hon går från att knuffa och trampa lite vid min axel, till att sätta sig och spinna i mitt öra och trampa mig i huvudet.
Känslan av att vara på väg att somna är som bortblåst.
Vilket egentligen inte gör något, för vid 7 på morgonen börjar ändå parkarbetarnas dag med att blåsa löv, klippa gräs eller såga.
Nu är jag lite understimulerad och därför är det svårt att bli trött på kvällarna, men det får jag nog lösa så att jag kan återgå till att somna vid 22 istället för att läsa till midnatt.
Eller så vänjer jag mig bara vid sömnbristen. Den lär ju snart infinna sig av naturliga skäl ändå.
Kommentarer