Fortsätt till huvudinnehåll

Förberedelse.

Jag går och väntar på att  känna mig gravid.
Ibland får jag små stunder när jag verkligen känner vad det är som väntar. Det glimmrar till och jag fylls av en "Vi ska ha barn"- känsla. Så försvinner den och kvar är en mer logisk förståelse för vad som väntar,
Så jag försöker förbereda mig rent praktiskt för jag tänker att det kanske hjälper den där känslan att vara kvar lite längre. För den är otroligt mäktig, när den kommer, och lite lätt beroendeframkallande. Som den där känslan man hade som liten inför julafton ungefär.
Med små framsteg håller vi på att göra plats för en barnkammare, förändrar vårt hem för att plats för en till.
Vi tittar på barnvagnar och möbler.
Men samtidigt vill vi inte ordna för mycket, för tidigt. Lite skrockfyllda vill vi inte stå där med en hög av påminnelser om, hemska, hemska tanke, något händer.
Men nu vill jag förbereda lite till, så jag har beställt en sån här:


En väldigt rar bok som också hade sidor om den tiden vi går igenom just nu. Så jag kan börja på den på en gång.
Kanske får det den där berusande känslan att infinna sig lite oftare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.