Låg.

Att vara en social varelse med spring i benen går inte riktigt ihop med att vara distansstuderande  och preggo.
Jag försöker hålla rutiner; att börja dagen med lite träning, äta på bestämda tider, ta promenader och plugga i lektionstimmar.
Jag fikar och lunchar med alla som har tid.
Men ska jag vara helt ärlig så börjar jag bli så där trött, ointresserad och lite låg som man lätt blir när man får begränsat med intryck. Maken har dessutom en fullspäckad höst med åtaganden och är därför, när han är hemma, kanske inte riktigt lika rastlös och intresserad av äventyr som jag är.
"Men snart får du fullt upp!" får jag höra ibland när jag försöker uttrycka att tillvaron inte är på topp. Det må så vara.
Det är inte som att jag inte ser fram emot det som komma skall, men det är ju inte nu.
Här och nu sitter jag ensam med en dator utan särskilt mycket intryck, sällskap eller inspiration.
Livet kan kännas lite fattigt då.