Fortsätt till huvudinnehåll

Lyxproblem.

Vi bor inte direkt trångt, det finns frikostiga ytor att tillgå, alltså kommer det inte vara några problem att få plats med en till här hemma. Dessutom har vi väntat ett tag på det här så en viss planering har ritats upp i bakhuvudet i fall att.
Men eftersom vi har väntat ett tag på det här, utan att få några som helst resultat, så har vi inte direkt sparat plats. Man kan inte förbereda för en barnkammare i 12 år, då skulle man bli galen, så istället har vi brett ut oss på våra ytor.
Men nu är det dags. Planen ska sättas i verket.
Oavsett hur bra planering man har så är det svårt att veta helt hur planen fungerar innan den prövas.Vilket är hela anledningen till att man ska ha gott om tid för att utföra sina planer, de behöver ofta revideras.
Jag har haft stora garderober. Då menar jag stora. Nu är det inte så mycket kvar i dem eftersom jag har lagt undan allt som inte passar kanonkulan, men jag planerar att kunna använda det mesta i framtiden. Dessa stora garderober ska nu bli färre. Och jag får inte plats.
Herrejisses vad kläder jag har!
Det visste jag redan, men ändå.
Jag sörjer mina garderober.
Mina luftiga, välorganiserade garderober.
Min organiserade sida skriker förtvivlat över risken att behöva klämma ihop mina kläder i något nödvändigt huller om buller. Blanda kortärmade t-shirts med långärmade? Ingen egen låda till strumporna? Herregud du skämtar!?
Min rationella sida skriker förtvivlat över att jag bryr mig om såna lyxproblem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.