Fortsätt till huvudinnehåll

Mycket snack och lite känsla.

Så har Ulf Brunnberg öppnat truten.
Det är läskigt att höra att någon man tycker som han tycker. Det är ännu läskigare att höra hur många som faktiskt håller med.
Frågan jag ställer mig är inte varför han måste uttala sig som han gör, jag undrar istället hur det kommer sig att människor fortfarande lyssnar?

Kommentarer

Anonym sa…
Om det tex börjar brinna i din lgh/hus och du hittas avsvimmad inomhus så hoppas jag det är en lång och stark man från brandkåren som hittar dig och inte en tunn kvinna på 1.60. För då är du död inom kort. Det har inget med feminism eller ej att göra utan är verkligheten. Den verklighet som skall få dig utburen till friska luften. Liksom att en person på 1.60, smal och tunn, man som kvinna, inte passar in på fängelser och häkten. Då är du naiv.
B.o.B. sa…
Hej Anonym.
Jag hoppas att den dagen jag behöver hjälp kommer den person som hjälper mig att vara kompetent nog att utföra sitt yrke. Precis som jag räknar med att den läkare, pilot, snickare, kock, städare, vårdare eller annan yrkesperson som en dag ska hjälpa dig, kommer vara kompetent att utföra sitt yrke.
I övrigt så är jag naiv nog att tro att yrkeskompetensen för personer som arbetar på fängelser och häkten ligger i något annat än genitalier och kroppsstorlek. Jag har mer respekt för deras yrken än att tro något annat.
Men tack för att du är med och belyser hur mycket fördomar som fortfarande omgärdar dessa, och andra, yrken.

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.