Jag har en dum kropp som gärna programmeras på sovtider.
Alltså, när man börjar jobba klockan 7 varje dag i många veckor, så vaknar den till slut samma tid även på lediga dagar.
Egentligen är det inget problem, jag går och lägger mig tidigare så får jag sova lika många timmar.
Men det sitter liksom i huvudet, det där magiska "sovmorgon"som man längtar efter det när man äntligen är ledig. Som jag har längtat.
Jag hade en plan; jag höll mig vaken jättelänge igår. Jag satt och kämpade mot tunga ögonlock till en fullkomligt värdelös "Underworld awakening", gäspade var femte minut och vred mig som en hal ål för att inte somna i soffan. Jag var vaken ända till klockan 23!!! Jag!! Sicken nattuggla, tänker ni, lite imponerade...
Imorse klockan 6:00: Knack, knack, knack. Knack, knack, knack. Knack, knack, knack. Knack, knack, knack. Knack, knack. Knack.
Den där jävla loppisdagen är här igen! Den som gör att någon korkad människa går omkring i timmar och knackar ner markeringspinnar i marken tidigt en lördagsmorgon!
Klockan 7 är det dessutom någon ännu smartare människa som kör in en skåpbil, backandes, med backvarningsljud! Och tutar!
Så sovmorgon? Nej.
Sovmorgon är en myt, en helig graal jag aldrig kommer uppleva, speciellt inte nu när jag ska träda in i småbarnsåren.
Jag säger jag, inte vi, för maken vaknar av oljudet, konstaterar att det finns där och somnar om. Han kan somna om i alla lägen. Livet är så vansinnigt orättvist.
Alltså, när man börjar jobba klockan 7 varje dag i många veckor, så vaknar den till slut samma tid även på lediga dagar.
Egentligen är det inget problem, jag går och lägger mig tidigare så får jag sova lika många timmar.
Men det sitter liksom i huvudet, det där magiska "sovmorgon"som man längtar efter det när man äntligen är ledig. Som jag har längtat.
Jag hade en plan; jag höll mig vaken jättelänge igår. Jag satt och kämpade mot tunga ögonlock till en fullkomligt värdelös "Underworld awakening", gäspade var femte minut och vred mig som en hal ål för att inte somna i soffan. Jag var vaken ända till klockan 23!!! Jag!! Sicken nattuggla, tänker ni, lite imponerade...
Imorse klockan 6:00: Knack, knack, knack. Knack, knack, knack. Knack, knack, knack. Knack, knack, knack. Knack, knack. Knack.
Den där jävla loppisdagen är här igen! Den som gör att någon korkad människa går omkring i timmar och knackar ner markeringspinnar i marken tidigt en lördagsmorgon!
Klockan 7 är det dessutom någon ännu smartare människa som kör in en skåpbil, backandes, med backvarningsljud! Och tutar!
Så sovmorgon? Nej.
Sovmorgon är en myt, en helig graal jag aldrig kommer uppleva, speciellt inte nu när jag ska träda in i småbarnsåren.
Jag säger jag, inte vi, för maken vaknar av oljudet, konstaterar att det finns där och somnar om. Han kan somna om i alla lägen. Livet är så vansinnigt orättvist.
Kommentarer